Ja, så känner jag idag. Klockan är i skrivande stund så lite som 05.55. Jag börjar jobba om 1timma och 5 minuter. Snälla gode gud, gör så att dagen går fort.. Jag menar, tiden nu på morgonen har ju lixom runnit iväg likt smör i solsken. Snälla gör så att hela dagen går så här fort. Nog om alla böner nu. Får skjuts till jobbet idag. Eller jag samåker rättare sagt. En fet jävla eloge till Assrin som kom med det sjukt bra förslaget. Annars hade jag inte kunnat posta det här onödiga inlägget eftersom att jag vanligtvis vid mina lördagmornar brukar vara utanför dörren nu och på väg till bussen. Bussen.. Bara att veta att jag slipper stå ute i kylan och vänta på den där jävla bussen gör mig faktiskt glad.

Hoppas ni människor med normala arbetstider sover så in i helvetes jävla gott just nu.

Idag känner jag mig så där äckligt lycklig igen. Vad har jag att vara deprimerad över? Jag lever och mina älskade mår bra.. Tror jag, fast jag återkommer till det om ett tag.

Jag ska jobba ikväll och ärligt talat, det känns inte så där lika jobbigt som det brukar kännas. Det är torsdag och mitten mellan löningarna vilket innebär att dom flesta är urfattiga och inte handlar så mycket, som i sin tur ger mig mer tid till att koncentrera mig på vad jag egentligen pysslar med. Jag brukar ha svårt att koncentrera mig på diverse saker när det är mycket folk runt omkring med tanke på att jag hellre studerar människor än matvaror.

Att bero på det där med att mina älskade mår bra. Altså i det hela så vet jag att dom mår bra bortsett från att Roxy snart kanske tuppar av thanks to min nysläppta fis under täcket.. Ajuste vad jag egentligen skulle komma till var att jag tror att Roxy är lite schizofren. Hon skäller så fort hon hör hissen åka upp och ner, hon säller och kraffsar mig i nacken for no reason och får hon inte som hon vill så visar hon ett beteende som jag aldrig tidigare stött på. Hon lixom vet vilka "knappar" hon ska trycka på för att få som hon vill. Givetvis ger vi inte efter varje gång. Hon måste ju förstå att det är jag och Jari som bestämmer samtidigt som man ändå ska kunna unna henne en liten del då och då. Saknar den tiden hon var en liten mjukis. Vi fick skydda henne från allt det onda och hon var våran bebis. Nu är det hon som skyddar oss i tid och otid. Vår lilla vakthund!

I torsdags fyllde våran puppie hela 5 månader. Aaaah tiden går fort.

Trodde den här dagen skulle börja bra. Fick ju sova ut för en gångs skull, hade dessutom inga konstiga eller jobbiga drömmar. Icke sa nicke. På vägen ut i köket trampade jag i världens största kisspöl. Och jag bara fatta inte hur jag kunde missa den? Hur någon annan som redan var vaken och stod och kokade gröt hade missat den?! Nu är jag så sjukt jävla trött på Jaris bror. Det enda han gör är att komma hit, skita ner, slänga sin smutstvätt överallt och äta upp all mat. Jag går bananas på den människan! Vi kommer inte överens. En vacker dag när alla minst anar det så kommer jag ta mina saker och flytta till ett eget paradis.

Wääähurääajfäjääää!